Konsten att få något publicerat

När jag går igenom lite äldre bilder kom jag fram till bilder från filmfestivalen i Sarajevo 2008, det är 14:e gången festivalen hålls, den här gången var det ovanligt lite svenskt. Till festivalen kom i alla fall några kända filmpersonligheter som kunde vara intressanta för en svenska publik så jag bad min kollega Zile att besöka festivalen och ta lite bilder på de mest kända.

Först i raden var Kevin Spacey som de flesta känner till, och vad han hade att säga var att som skådespelare är teatern den plats där det är skådespelaren kommer till sin rätt medan film är mest till för regissören och maunusförfattaren.








En annan var manusförfattaren Charlie Kaufman, mest känd för mauset till filmen I huvudet på John Malkovic.













Bland de, i Sverige, mindre kända deltagarna vid festivlalen kan nämnas Danis Tanovic, Bosniens ende Oscarvinnare - han fick en Oscars för filmen Ingenmansland 2001 - och den mest intressanta regissören i Bosnien just nu, Pjer Zalica t.h











Dessa bilder skickades till, tillsammans med en del övrigt, olika tidningar, både dagstidningar och specialpress. Nu finns det inte så mcyket specialpress för film kvar i Sverige men det kändes ändå som om en filmfestival i Europa skulle kunna vara av intresse. Men icke - ingen respons från något håll - så jag kan förstå att min kollega låter lite uppgiven när jag ber om mer bilder från olika händelser i Bosnien o Hercegovina. Intresset för den delen av Europa har minskat markant sedan det blev lite lugnare när det gäller rena stridigheter mellan de olika grupperingarna. Konflikten består dock och den politiska utvecklingen verkar ha gått i stå - vägen mot Europa syns ännu ofantligt lång.


Bland de tillfällen då jag kunnat erbjuda bilder är bl a Carl Bildts möte med den bosniske utrikesministern och vice talmannen Jan Björkmans besök i Sarajevo - tidningarna har skrivit om dessa händelser men, ofta av rent ekonomiska skäl, valt att inte publicera erbjudna bilder.

Även inom andra områden, som t ex fotbollen tar sig uttrycken i den här delen av Europa lite andra former än de vi är vana vid. När fotbollsförbundet sparkade förbundkaptenen Meho Kodro tv utbröt kravaller på Sarajevos gator, och där den sparkade förbundskaptenen anordnade en egen match med många av de bojkottande landslagsspelarna kom det 20.000 åskådare samtidigt som det "officiella" landslaget spelade en landskamp inför ett 50-tal åskådare - allt detta finns bilder på men inget publicerat i svensk press.






















Foto: Zile/anders h

När jag inte gör egna sidor

Det finns perioder när det inte blir så många nya egna sidor på anders-h.nu
Ibland beror det på att jag inte hittar något intressant att lägga upp eller helt enkelt att jag känner att det är dags för lite vila. Men det kan också bero på att jag gör lite jobb åt andra. Förra veckan kom det ut en ny tidning, eller magasin, om damfotboll.

Till detta första nummer hade jag blivit ombedd att ta bilder på lite olika personer. Att de dessutom hade valt att ha en fotbollsspelare från AIK:s damlag, Elin Ekblom Bak, på omslaget var naturligtvis hedrande både för Elin, AIK och för mig som fotograf.

Beställningen var att ta bilder av Elin i hennes vardagsmiljö, altså utanför fotbollen. Elin finns på GIH som doktorand och det var inga problem att möta Elin där för att ta lite bilder. Elin är van vid media genom sitt deltagande i TV 4 som expertkommentor och i morgonsoffans sportpanel men som de flesta är det inte så lätt att ställa upp som fotomodell. Jag tycker ändå att det blev rätt lyckat, tack vare Elin.








Ett annat uppdrag var att göra ett "hemma-hos"-jobb hos de två sportprofilerna Malin Svedberg och Hasse Eskilsson. Bägge två är ju också vana vid media, Malin som expertkommentator och Hasse genom sitt deltagande i olika pokerprogram, men för mig var det lite ovant att komma hem till en familj som jag inte känner och försöka ge en bild av den familjen. Hela familjen Svedberg/Eskilsson visade sig vara en familj som gärna bjöd på sig själv, så även där blev resultatet helt OK.

Den tredje beställningen gällde bilder på AIK:s toppforward Lisa de Vanna lite mer "civil" - det visade sig vara det svåraste. När jag först framförde det till lagledningen för damfotbollen var den första reaktionen " det går hon aldrig med på" eller ett "lycka till" med ett snett leende.
Nåja, jag pratade i alla fall med Lisa, jag visste själv genom våra tidigare olika möten att hon faktiskt avskydde att bli fotograferad. Vi hade bestämt möte en halvtimme innan träning och Lisa ställde upp i sina vardagskläder och under hela tiden jag plåtade återkom hon hela tiden till hur hemskt hon tyckte det var. Alla bilder där hennes leende syntes ville hon genast att jag skulle ta bort och efteråt var hon noga med att få se bilderna. Tillsammans med kompisen Kate Gill valde vi tillsammans ut några bilder som hon kunde godkänna.
Jag har inte träffat Lisa efter publiceringen och vet inte om det kan bli några fler bilder - hon uttryckte sig "jag hugger hellre huvudet av mig än blir fotograferad" - vi får se om det är mitt huvud som ryker.