Det här borde naturligtvis ha skrivits vid ett cafébord i Lissabon men just då hade jag inte datorn med mig och de små anteckningar jag gjorde räcker inte för att fylla ens den minsta blogsida. Men visst kan man tänka tillbaka på en varm marsdag vid ett cafébord nära hamnen och en kort rast under en promenad runt sta´n. Lissabon är ju en stad som inte lämpar sig för den som inte har både starka ben och
en viss kondition. Det är inte bara avstånden utan också att hela staden är som en berg-ochdalbana med den ena backen värre än den andra.Visserligen finns ju både spåvagnar
och T-bana men då jag tycker att det bästa sättet att lära känna en stad är just genom att gå så fick det bli det. Ett sätt är att gå.. och gå ... och gå, tills man blir trött och sedan ta en taxi tillbaka till hotellet.Att hinna med hela Lissabon på bara en och en halv dag visade sig vara helt omöjligt, och vissa av de ställen som jag ville besöka fick jag nöja mig med att se på avstånd.
Den största upplevelsen med den här promenaden var den kontrast mellan olika stilar, epoker
som hela Lissabon är fullt av. Från allt det gamla till det allra modernaste, sida vid sida.
