När Jan Hammarlund presenterade sin nya CD "Röda linjen" i Z-salen på ABF-huset på torsdagskvällen var det en återgång till det visberättande som jag anser tillhör hans bästa genre. Från titelspåret "Röda linjen" om tunnnelbanan (och senare en om Per Johanssons fackliga kamp mot Connex) till "Jessie från Psagot" om hunden i Israel/Palestina-konflikten. Dessutom en mycket rolig och träffande visa om visfestivalen i Täfteå, utanför Umeå. "Frasses ständiga otur" om Franz Schubert sorgliga leverne och texten om trumpetaren i Ådalen som räddade livet på många när skotten föll i Lunde tillhör redan mina favoriter.
Men den sång som grep mig mest just denna kväll och på denna plats var "Flickan från bergen" som Jan sjöng för knappt ett år sedan på begravningshögtiden för den hedersmördade Abbas Rezai. Att på samma scen där Abbas kista stod i februari -06 med Jan Hammarlund som en av deltagarna vid högtiden nu höra samma man nu åter framföra sången kändes djupt i mitt inre.
Det som annars märktes denna kväll var den den bredd på publiken, från ungdomar till det lite äldre gardet, som verkade gilla Jans framträdande.Många av åhörarna kan knappt varit födda när Jan Hammalund debuterade. Men att se förra talmannen Birgitta Dahl och hennes man, debattören (och blogskrivaren) Enn Kokk kändes lite som 70-80-tal medan Lars Ohly får representera den något yngre generationen som nybliven
50-åring. (Dahl/Kokk firar "gemensam 70-årsdag" senare i år) När jag frågade Ohly om dur det var med det skadade knäet svara han, med ett nästan ansträngt
leende " För jävligt, det är tur att det inte är dans här i kväll " Nä, någon dans blev det inte denna kväll, men skivan är väl värd att köpa och lyssna till.
No comments:
Post a Comment