Det började en gång för länge, länge sen ....

Så här i slutet på året ska man ju titta tillbaka lite. Jag råkade av en händelse titta väldigt långt tillbaka - till hur det hela började med mitt fotograferande. Några bilder från 1959 - Gröna Lunds Bellmansspel - mitt första medvetna fotoreportage. Vem som var Bellman resp Ulla Winbladh ska jag försöka att ta reda på, för mig var bilden viktigare än namnen på personerna, kanske var jag också för blyg för att fråga. Och säkert visste jag det då, det var ofta kända personer som gestaltade huvudpersonerna.
Själv minns jag bäst det år då Christina Schollin var Ulla och jag själv hade en liten statistroll (som tjuvpojke) i Jackie Södermans uppsättning av det årets spektakel på Gröna Lunds stora scen. Hon var så vacker att säkert fler än jag blev förälskade under repetitionerna. Anledningen att jag blev engagerad i Bellmansspelen var att min far varje år hade till uppgift, som gammal sjöman, att rusta och se till framförandet av den gamla båt som fördes genom Djurgårdsbrunnskanalen som upptakt till paraden till Gröna Lund.

En vanlig hockeymatch - en fredagkväll

Vid AIK:s bortamatch mot Huddinge var det ett par saker jag noterarade under kvällen i Björkängshallen.

Under andra perioden satt AIK Hockey:s ordf. Mats Hedenström och sportchefen Anders Gozzi precis bakom mig där jag stod och plåtade.
Det roliga med det var att jag fick tillfälle att uppleva det engagemang och inlevelse som fanns hos ledningen för hockeyn. Det var inte alla kommentarer som hade passat i alla styrelserum - men det är nog det som skiljer ett företag som AIK från många andra.

Ett annat engagemang som var roligt att se var debutanten Fredrik Carlsson som för första gången satt på bänken - det blev inget inhopp i den jämna matchen - men vid AIK:s alla tre mål visade Fredrik samma glädje som alla andra spelare och var snabbt inne på isen för att gädjas och hylla målskyttarna.

Hos hemmalaget var det Jonas Rådlund som fick ett bevis för sitt engagemang - en specialgjord spelartröja med Nr 400 - ett bevis för långt och troget engagemang.
Jag vet inte om Micke Johansson fått så mycket bevis för sitt engagemang - det har han säkert - men det är roligt att se en gammal fin lirare fortsätta med sitt yrke/hobby även efter den aktiva tiden på isen.

Det här är en bild som många undrat över. Bilden är tagen i den lilla bosniska byn Lipnica i samband med att Ship to Bosnia överlämnade sitt Solidarity House till Tuzla kommun och byrådet. Året är 2004.
Mannen som sparkar boll är Stockholms dåvarande "borgmästare" eg. kommunstyrelsens ordförande Barry Andersson som symboliskt gör avspark mellan Lipnicas lag och ett lag från den bosnienserbiska byn Laktaci. Mannen med paraplyet är Tuzlas borgmästare Jasmin Imamovic.
Bilden symboliserar - för mig - lite av innehållet på min hemsida. Lite sport, lite kultur, lite politik och så ett försök att fånga en bild som kan ses både med och utan kommentar.